Treetexen släpas upp. Foto: T. Dahllöf

De många, som under de senare åren till fots eller på skidor gått från Vassijaure den lätta och trevliga leden över till Hundalen i Norge, ha säkert lagt märke till en alldeles förfallen stuga strax på östra sidan om Katterjokks utflöde ur Katterjaure.

För visso har en och annan inte nöjt sig bara med att konstatera denna ödemarksbyggnads förfall utan också ställt frågan: vore inte här, just här, där löporna äro långa och mjuka, där skidföret är pålitligt till framemot midsommar, och där fjällen runtom resa sig till mäktig höjd, den rätta platsen för en fjällfararstuga? Varför låter man denna rallarboning från banbyggnadstiden, som för inte länge sedan måste ha haft kärnfriskt virke, murkna för vätan, ruskas sönder av vinterstormarna och härjas av stråtrövarturisteri stället för att sätta den i stånd? Emellertid - den mänskliga företagsamheten dåsar vanligen, tills en kririsk situation uppstår.  Då far den yrvaken upp, och äntligen blir det något av, om det inte redan är för sent. Mannen, som kom till Katterjaure i elvte timmen, och som inte bara såg förfallet och inte heller bara tänkte utan handlade, var ingenjör Edvin Nilsson i Kiruna. Han handlade genast och i dubbel bemärkelse: han inköpte stugan för 25 kronor på spekulation. Spekulationen var, att Svenska fjällklubben skulle överta ruinen och sätta den i stånd. Arbetet skulle klubbens kirunamedlemmar utföra, medan klubben själv skulle svara för materialkostnaderna.

 Spisen är uppburen. Foto: T. Dahllöf

Fjällklubbens styrelse, väl vetande att ett byggnadsföretag vanligen ställer sig tre gånger dyrare än beräknat, tog sig en funderare på förslaget. Här gällde det inte någon ytterligt enkel fjällbestigarhydda utan en rejäl turiststuga med ett tjugotal liggplatser, och att finansiera ett sådant bygge, även om man erhölle arbetsprestationerna gratis, syntes knappast möjligt på en årsinkomst av 1,500 kronor brutto och en ganska liten fond av likvida medel. Men hur det var, så slog styrelsen till, i förlitande på god hjälp genom frivilliga bidrag, och framlade proposition för klubben, som sade ja och amen. Det hela gick i lås. En präktig stuga med två rum om 5 X 3,6 meter och liggplatser för tjugo personer står nu vid Katterjaures strand redo att taga emot klubbens medlemmar.

Just i dessa dagar lägger man sista handen vid inredningens smärre detaljer; i övrigt är allt klappat och klart och i ett skick, som överträffat de djärvaste förväntningar. Det är ingalunda något kråkslott, vilket ger nödtorftigt skydd för vandrare och skidfarare, som man byggt uppe i ödemarken, utan en prima fjällstuga, väl ombonad, ändamålsenlig och trivsam. Den behöver inte skämmas för sig i det bästa sällskap. Äran av arbetet tillkommer i första hand våra kirunamedlemmar, som under ingenjör Nilssons sakkunniga och energiska ledning utfört praktiskt taget allt, från storbygget och treetexinredningen ned till rena småknåpet. Till och med stolar och bord äro kirunahemslöjd, och att inte sparspisen är hemmagjord synes närmast bero på en slump. Lägg härtill att de själva ha dragit och knogat upp så gott som all material från järnvägslinjen till byggnadsplatsen, ibland under svåra väderleksförhållanden. Det har hänt att snön varit så djup och lös eller vädret så hårt, att transporterna kört fast på den knappa halvmilavägen från Vassijaure och måst lämnas i avvaktan på gynnsammare förhållanden.

Katterjaurestugan 19/7 1931.

Honnör för kirunakamraterna! Klubben har emellertid även ett tack att framföra till andra, som verksamt bidragit till planens genomförande. Härvid törs man dock knappast röra vid kassaförvaltaren. Han arbetar helst i det tysta, säkert, outsägligt energiskt och synnerligen effektivt. Rätt vad det är åstadkommer han ett underverk, men han fräser för beröm. Till alla klubbmedlemmar, som på ett eller annat sätt bidragit till stugans tillblivelse, och till leverantörer och andra, vilka visat ett ofta stort tillmötesgående, vågar styrelsen däremot framföra ett vördsamt tack.

Nu några ord om de turer, som kunna utföras med Katterjaurestugan som stödjepunkt. Redan tidigare har omnämnts, att skidterrängen i stugans grannskap är glänsande. Detta förhållande

är emellertid sedan länge allmänt känt och omvittnat. Mindre känt torde vara, att den kanske bästa vinterleden in i högfjällsområdet kring Kebnekaise går förbi stugan. Man startar sålunda från Riksgränsen och följer Katterjokk till Katterjaure (sammanlagt 7 km.). Stigningen upp till stugan från järnvägen är alldeles lagom, för att man skall komma underfund med om ackjan eller ryggsäcken måste lättas.

Från stugan är det sedan en lagom dagsmarsch längs Katterjokk söderut runt Stuor Kärpel och utefter Valfojokk ner till Kamajokk, där björkskogen erbjuder lämpliga tältplatser. Sedan följer man den allbekanta leden över Tjålmetjåkko till Alesjaure för att därpå efter behag sticka in i Tjäktjavagge eller ta sig över till Vistasvagge. Men allra minst känt är nog, att stugan ligger mycket väl till för exkursioner sommartid. Det kan därför vara skäl att lämna en översikt av några lämpliga färdmål inom nära räckhåll:

1. Längs Katterjokk upp mot riksröset n:r 265 och härifrån in i dalen mot s.ö. ner till Håikamjokk samt vidare till Abiskojaurestugan.

2. Upp på Vuoitaspakte, som med fördel bestiges från s.v.

3. Till förutnämnda röse (n:r 265). Härifrån två leder till Sjangeli, den ena genom passet mellan Stuor Kärpel och Satnjarastjårro och vidare ner förbi gruvorna vid Valfojokk, den andra rätt söderut, väster om Stuor Kärpel.

4. Bestigning av fjället n. om Katterjaure, varifrån grann utsikt in i Norge.

5. Till Kårsaglaciären: längs dalgången n. och n.ö. om Vuoitaspakte uppför tvärbranten i dalens innersta ände till glaciärens västra del; därifrån vidare till Kårsavaggekåtan och Kårsavaggestugan.

6. Längs den gamla mareriaIvägen rill Hundalens starion i Norge. Mycket lönande halvdagstur.

7. Slutligen kan nämnas, att från en lättillgänglig bergknalle ö. om Katrerjaure en praktfull utsikt erbjuder sig över Vuoitaspakte, Vassåive, fjällen i söder samt in i Norge (Sillviksrind och Blåisen).

Som avslurning på denna lilla uppsats ett påpekande. Enligt länsstyrelsens i Luleå resolution må Katterjaurestugan icke hållas öppen, med mindre den är under användning av svenska fjällklubbens egna medlemmar eller lappväsendets tjänstemän. Ickemedlemmar av klubben äga sålunda

ej tillträde i annan mån än om de som gäster åtfölja klubbmedlem. Med denna föreskrift har länsstyrelsen satt pricken över »i»-et beträffande vår sammanslutnings strävan att äga en verklig klubbstuga.

Katterjaurestugan, hösten 1931

Publicerad i Till Fjälls 1932