Tur-rapporter

6 dagar på fjället med dessa trevliga killar. Svenska Fjällklubbens årliga seniortur är genomförd i Vålådalens vackra fjäll. Vi har haft alla väder; snö, regn, gassande sol, minusgrader, plussgrader, ja allt. Svåra snöförhållanden med mycket barmark har prövat vårt tålamod, men gott humör och trevligt umgänge gjorde det till en fin och lyckad tur. Vi utgick från Vålådalens fjällstation och gick till Lunndörrsstugan, Vålåstugan, Stensdalsstugan och tillbaka till Vålådalen, 60 km sammantaget.

Efter samling 4/8 och en övernattning i klubbstugan vid Katterjaure var vi nio vandrare som med lite blandade erfarenheter begav oss iväg för att via Hoiganvaggi, Gorsavaggi, Låktatjåkko och bergspasseringarna däremellan ta oss till Björkliden. Förutom första dagen bjöds det på riktigt fint vandringsväder.

Eftersom väder och övriga förutsättningar var så gynsamma kunde vi lägga in en mindre "lättviktstur" från lägerplatsen i Hoiganvaggi upp till det lite spektakulära vattenfallet längs jokken som mynnar ut i nordöstra Hoiganjavri. Någon förlängde med en topptur på Hoigancorru. Från lägret i Gorsavaggi gjordes sedan en heldagstur upp till den kollapsade Gorsajökel som tragiskt nog tillbakabildats i allt snabbare takt. Vandringen från Gorsavaggi gick via forskningsstationen Latnjajavri där vi bokat in ett litet informationsföredrag med en av doktoranderna på stationen. Sista vandringsdagen startades med en liten topptur upp på Loktacohkka innan vi avslutade med  den behagliga nedgången till Björkliden.

Det verkade råda enighet om att mixen mellan de prunkande dalgångarna med sin artrikedom och bergspasseringarna med sina bitvis magnifika utsikter gav en härlig variation.  En fin variation och tillgång gick också att finna i deltagarnas erfarenhet och kunskaper vilket bidrog till en generös och dynamisk atmosfär genom hela vandringen.

Text och bilder: Thomas Schön, ordförande Sektion Väst

På torsdag morgon den 14 augusti samlades vi alla utanför Vålådalens fjällstation för att starta vår vandring runt Vålådalsfyrkanten. 13 personer totalt; 11 gäster plus min fjälledarkollega Karin Froste och jag. Första dagen bjöd på härligt sommarväder när vi vandrade upp till Stensdalens fina nya fjällstuga. Där väntade bastun och efter den en god middag som vi lagade tillsammans. Dag två, fredag, utlovades sämre väder, lite regn och byvindar, och på lördagen var en gul varning för hårda byvindar utfärdad. 3 gäster bestämde sig då för att stanna i Stensdalen och då ytterligare en gäst vänt under torsdagen var vi nu 7 personer totalt som startade mot Vålåstugorna.

Det är två vad på vägen och där gick vi igenom och övade vadningsteknik. Efter det andra vadet brakade ovädret lös; skyfall och byvindar på upp till 20 m/s gjorde det svårt att hålla sig på stigen och vi blåste till och med av spängerna några gånger. Vi var ändå disciplinerade och stannade och åt lunch trots ovädret. Vi var väldigt glada då vi kom fram till Vålåstugorna den kvällen. På lördagen var vädret bättre, den gula varningen till trots, ovädret hade kommit tidigare än förväntat. Vi hade en fin dag i skogskanten fram till Lunndörren där vi återigen kunde njuta av en härlig bastu.

Sista dagen valde vi att ta omvägen runt Pyramiderna för att få se de spännande formationerna från istiden. Väl framme i Vålådalen återförenades vi med de 3 som stannade i Stensdalen och avslutade turen med en god trerättersmiddag och en natt på fjällstationen.

Gästerna på denna tur får väl framför allt njuta av sin fantastiska förmåga att klara av hårda

förhållanden. En stor eloge till alla! 

Text och foto Maria Holmström

Jag skulle vara i trakterna kring Vålådalen en vecka i oktober som visade sig sammanfalla med Jämtlandssektionens planerade hösttur, så jag ringde Henrik och frågade om en skåning kunde få ansluta och följa med jämtlänningarna och det gick bra. Det visade sig att det blev tre skåningar en skånsk hund och två jämtar som träffades som avtalat torsdag morgon halv tio vid parkeringen i Vålådalen för en gemensam tälttur i Vålådalsfjällen. När vi hälsat på varandra presenterade Henrik sin turplan för oss. Han berättade att vi skulle börja

med att gå leden mot Vålåstugorna. Därefter var planen hemlig och dynamisk men vi förstod att den berodde på oss deltagare och de yttre omständigheterna. Vi gav oss av från parkeringen i duggregn och tog leden mot Vålåstugorna. Vid lunchtid i höjd med Uvberget började vi leta efter en lägerplats. Vid andra försöket fann vi en lämplig plats som inte var

alltför fuktig och ojämn. När tälten var resta och lunchen intagen gjorde vi en tur upp på det i

området karakteristiska Uvberget. Från Uvbergets topp kunde vi skåda ut över Vålådalssänkan. Vi var tillbaka vid tälten så vi hann laga middagsmaten innan mörkret föll. 

Natten bjöd på frostgrader och lätt snöfall. Avgång nästa morgon var satt till halv tio. Henrik gick igenom dagens turplan. Vi skulle fortsätta leden fram till ledskiljet mot Stensdalstugorna och där vika av ner mot Stensdalen. Målet för dagen var att hitta en lägerplats vid en gammal kåta någon kilometer upp mot Gåsen. Vandringen gick lätt över den snöpudrade sluttningen ner mot Tvärån, men där blev det stopp. Det var blött i markerna och detta avspeglade sig också i höga flöden i vattendragen, Tvärån var inget undantag. När vi kom

fram där leden går över Tvärån bedömde vi det som mindre lämpligt att vada där. Vi fick söka oss uppströms ca 2 km innan vi fann ett ställe som bedömdes som möjligt att försöka ta oss över på. Alla kom över utan missöden och vi tog lunchpausen vid Tväråns norra kant. Vi satt i lä från blåsten i solsken och hade det skönt, men kunde se snön yra på fjällsluttningen på motsatta sidan. Efter lunchpausen fortsatte vi ner i sluttningen mot nästa vadställe över Stensån strax innan Stensdalsstugorna. Även här var det högt vattenflöde men vadet bjöd inte på några större svårigheter och vi tog oss alla över. Därefter fortsatte vi mot Stensdalsstugorna där vi tog en kortare paus innan vi fortsatte över bron mot Gåsen. Efter någon kilometer vek vi av från leden och Henrik ledde oss genom björkskogen fram till kåtan som var i förfallet skick, men vi kunde slå upp våra tält strax intill den medan det började skymma.

Lördag morgon var det åter igen avfärd klockan halv tio. Idag var förslaget att följa leden mot

Vålådalen och sedan försöka ta den gamla leden ner mot Nulltjärn och därifrån åter till utgångspunkten i Vålådalen. Det var behagligt vandringsväder och spårsnö på marken. Det visade sig att det varit några som gått leden före oss och också använt och dragit nytta av spängerna över de blöta myrarna. Efter lite samråd kom vi fram till att det var en järv och en räv som var före oss på leden. De hade följt leden en längre sträcka men verkade ha tappat den ungefär där vi också upplevde att ledsträckningen var lite otydlig. Efter lunchpaus vid en liten bäck fortsatte vi ner mot Nulltjärnarna där västvinden tog i över vattnet. Vi passerade snabbt rastplatsen och vek in på leden mot Vålådalen. Efter två kilometer var vi vid ledskiljet mot Vålåstugorna där vi passerat två dagar tidigare. Efter ytterligare två kilometers lätt vandring på den nygrusade leden var vi åter vid parkeringen i Vålådalen. Innan vi skiljdes åt vid fyratiden på eftermiddagen tackade vi Henrik för en välplanerad och bra ledd hösttur. Sammanfattningsvis hade vi en fin och minnesvärd höstfjälltur.

Stort tack för gott sällskap till alla som var med.

Fredrik Fogelberg

Ett mycket givande och trevligt arrangemang om Fjällväder genomfördes helgen den 11-12 oktober. Det kunde inte ha blivit bättre. Till och med det pedagogiska vädret bidrog till en förståelse om FJÄLLVÄDER. Vi var 12 deltagare som hade tagit sig till Kullatorpet på Rommelåsen.

 i Skåne

Även det vackra och välbevarade Kullatorpet från 1840, bidrog också till upplevelsen av en enkel fjällstuga i norr. Ingen el, inget vatten i kranen och sovsalsvärmen fick vi genom vedkaminer.

Håkan Hultberg, en välmeriterad SMHI-meteorolog emeritus från Norrköping delade gärna med sig av sina rika kunskaper och i kursens ”utbildningspaketet” ingick hans fina bok Sol eller snöstorm på fjället – väderbok för fjällfolk.

Nu förstår vi hur och varför väder uppstår och hur det hänger ihop med lågtryck och högtryck och hur lufttrycket påverkar vind och temperatur. Vi kan mycket om moln och hur vi kan med hjälp av molntyper ana vilket väder som är i annalkande. Cirrusmoln – vi vandrar vidare i vackert väder, men när Cumulusmoln tornar upp sig kan det vara en förvarning om sämre väder och vädervarningar skall alltid tas på allvar. Stanna kvar i bivack och ha regnstället nära till hands.

Som sagt, även våra moln på Rommelåsens himmel var ett utmärkt studieobjekt. Vi såg och lärde oss av cirrusmoln på väg bort och de inkommande kallfrontsmolnen gav lite regn på morgonen och en kylig natt.

En utmärkt kurs som berikade på många sätt och är värd att minnas.

Rolf Nielsen